Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
meteorologiska observationsorten Hernösands medeltal för året i rundt
tal anslå til] 3 (2,82) och — hvilket här synes vara ännu mer betydande —
för sommaren (Juni—Ang.) till nära 14 (13,44). Också finna vi frossan
vid de nämnda epidemiska besöken i Wester- och Norrbotten undvika
orter med lägre sommar-medeltemperatur än den här uppgifna, under
det att hon kunnat ganska svårt hemsöka mycket nordligare belägna
bygder, om blott de erbjudit högre sommarvärme. Sålunda har
Umeåtrakten, hvars sommarmedium efter 13 års iakttagelser utgör
13,08° plägat nästan helt och hållet skonas, den fullt 11f2 breddgrad
nordligare belägna Piteåtrakten, hvars sommarmedelvärme uppgår till
13,96°, deremot hårdt ansättas1).
Betrakta vi nu frossans utbredning söder om 14:de gradens isoter,
så finna vi redan i den sid. 139 anmärkta omständighet, att frossan
såsom stationär folksjukdom endast uppträder utefter vissa stränder
af Östersjön, några af de stora insjöarne, äfvensora vissa flodmynningar,
en tydlig hänvisning derpå, att frossans tillvaro och utbredning
sammanhänga med förhållanden, som röra markens fuktighet. Men
der-jemte måste såsom ett vigtigt medverkande moment tagas i beräkning
den omständighet, att omförmälda stränder mångenstädes äro ganska rika
på alluvialjord, hvars luckra beskaffenhet, antagligen i förening med större
förråd på organisk detritus, uppenbarligen befordrar frossors uppkomst.
Att dessa båda sist nämnda egenskaper hos marken, porositet och
rikedom på mylla, dertill bidraga framgår deraf, att de
strandområden invid förenåmnda sjöar, som utmärkas af berörda egenskaper,
företrädesvis äro hemvist för frossa. Sålunda är frossans freqvens
större å de norra, öfver hufvud taget mera långgrunda och bördiga
Mälarestränderna än å de södra, som oftare äro klippiga och branta.
Så synas ock i öfrigt bördiga trakter med mera lös alf såsom många
delar af Kalmar län vara mer gynsamma för frossors uppkomst än
sådana trakter, hvars alf består af tät lera t. ex. Skåne. De
särskilda punkter å våra hafs- och insjöstränder, som i all synnerhet
hemsökas af frossa äro ju, såsom vi sett, åmynningarne. Och huru
utmärkta för lucker, på vegetabilisk detritus rik jordmån dessa måste vara,
omgifna som de äre af mark, hvilken rentaf bildats af det lösa slam
af blandad organisk och oorganisk art, som flodvattnet medfört och
här afsatt, ligger för öppen dag. Det anmärkta förhållandet bekräftas
slutligen och i synnerhet deraf, att frossan, såsom vi längre ned skola visa,
alltid tilltager i freqvens och i sjelfva verket endast under sådana år kan
1) De här anförda medeltemperaturtalen äro hemtade ur E. Edlunds
Bidrag till kännedomen om Sveriges klimat. Sv. Vet. Akad. Handl. XII.
Sthm 1874. N:o 2, sid. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
