Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
utveckla sig till allmän epidemi, när vattenståndet i de stora
reser-voirerna betydligt nedgått under den vanliga höjden med den påföljd,
att eljes vattendränkta dymarker ä de långgrunda stränderna blottats
och torrlagts, ett friare lufttillträde till de öfre jordlagren uppkommit
samt en mängd kärr- och sjöväxter hemfallit åt förruttnelsen. Att
för öfrigt frossans förkärlek för de stora vattenbassinernas
omgifnin-gar äfven kan till någon del bero på någon tempererande inverkan,
som de stora vattenmassorna kunna utöfva på dessa omgifningars
jordvärme, kan ju ock vara möjligt.
I hvad mån nu det anförda kan användas till förklaring af den
olikhet i afseende på frossans endemicitet, som förefinnes t. ex. emellan
Wenerns och Wetterns stränder eller Sveriges östra och vestra kust,
våga vi ej afgöra. Vi anmärka blott att, hvad de nämnda insjöarne
vidkommer, Wettern, hvars omgifningar äro fria från endemisk frossa,
dels ligger dubbelt så högt öfver hafvet (297 sv. fot) som Wenern
(148,5 fot), dels har högst obetydliga tillflöden och till följd deraf
vida mindre vexlingar af vattenståndet än Wenern, hvilken åter är
utmärkt för sina rika tillflöden, sitt långsamt, men betydligt vexlande
vattenstånd och sina beständiga frosshem; och att, hvad hafskusterna
angår, den vestra kusten, hvarefet frossan icke heller förekommer
endemiskt, till sin norra, Bohus län tillhörande del utgöres af klippor
och skär, till sin södra del åter flerestädes bildar vidsträckta
hafs-och flyg-sandfält. Östra kusten af södra Sverige har deremot
mångenstädes synnerligen långgrunda stränder och bördig jordmån. Längre
norrut åter vidtaga kuster, som till större delen bestå af mer eller
mindre skogbevuxna klippor med deremellan liggande ofta ganska bördiga
dalsänkningar. Och just i dessa dalsänkningar, hvilka ofta äro
sid-lända och utmynna i långgrunda vikar, har befolkningen i flera trakter
t. ex. i Stockholms skärgård till följd af gammal sed förlagt sina
bostäder. Vi behöfva knappt erinra om, huruledes valet af dylik mark
till boningsplats måste särskildt utsätta innebyggarne för vådorna af
malaria.
En annan olikhet emellan Sveriges östra och vestra kust ligger
deri, att vattenståndet i Bottniska viken och Östersjöu i större grad,
än hvad händelsen kan vara med Kattegat, beror af den mängd
nederbörd, som under den närmast föregående tiden fallit öfver de
om-gifvande länderna. Östersjön liknar sålunda härutinnan i viss grad
de stora insjöarne.
Men också i afseende å beskaffenheten hos vattnet sjelft vid våra
kuster förefinnes en väsentlig olikhet emellan de kuster, som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
