Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
krofyten och en mängd kända växtarter, hvilka visa samma på en gång
noggranhet och tillika skenbara nyckfullhet i val af växtort. Särskildt
erinra vi om analogien med sött vattensalger na, hvilka trifvas väl vid
kusten af Östersjön oaktadt dess (dock ganska ringa) salthalt, deremot icke
vid kusterna af Kattegat och Skagerack, uppenbarligen på grund af deras
starka sälta, och hvilka, så vattenväxter de äro, dock för sin utveckling
fordra, att sporerna någon längre tid blifva utsatta för stark torka.
Företaga vi oss nu att undersöka, huru vida äfven den
mensk-liga kroppen kan vara växtställe för malaria-mikrofyten, så fästes vår
uppmärksamhet å nyo på omständigheter, som sammanhänga med
inkubationen. Vi finna då särskildt, att inkubationens ofvan uppvisade
långvarighet vid frossa saknar all analogi bland iakttagelserna öfver
de otaliga kemiska gifter, man känner, och deras sätt att angripa
kroppen, hvadan den icke kan förklaras annorledes än genom det
antagande, att mikrofyten (eller sporerna till den samma), efter att
hafva inkommit i menniskokroppen, der behöfver — åt minstone i våra
nordliga trakter — någon längre eller kortare tid förhlifva, innan den
kan framkalla sjukdomen.
Hvad som nu egentligen månde försiggå med mikrofyten under
den tid, som förflyter från den stund, då hon antagligen flyttat in i
menniskans kropp, och till den, dä sjukdomen utbryter, deröfver
kunna naturligtvis endast helt och hållet hypotetiska förklaringar
uppställas. Också skola vi här inskränka oss till den anmärkningen, det
mikrofyten (eller dess sporer) synes kunna under tvenne olika tillstånd
ega tillvaro i menniskokroppen, nämligen dels i tillståndet af en
bestämd utveckling, som kråfver sin vissa tid, dels i tillståndet af
fullständig hvila, hvilken åter synes kunna fortvara, snart sagdt huru
länge som helst eller till dess mikrofyten genom någon, den samma
utifrån (vanligtvis mot våren) träffande impuls börjar genomgå den
nyss antydda utvecklingen.
Till detta antagande föranledas vi genom betraktande af de tvenne
hufvudgrupper, hvari frossfallen efter inkubationens varaktighet i
verkligheten fördela sig och hvilka fordra olika förklaring, nämligen den
af en jemförelsevis kort inkubationstid och den af en mycket lång
sådan karakteriserade gruppen. Man finner nämligen, hvad den först
nämnda eller sommar- och höstfrossornas grupp beträffar, att
inkubationen i de, dock jemförelsevis ganska fä fall, då man med
noggranhet kunnat bestämma dess varaktighet, haft en temligen noga
afmätt och med tiden för recidivens inträdande lika längd (vanligast
vid pass 14 dagar, men äfven 6—7 eller 20—21 dagar, 6 veckor
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
