Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pojken tyckte, att detta var märkvärdigt, och
undrade, om det kunde vara den lilla pysen med
glas-skorna, som hade varit där igen. Bäst han
satt och undrade öfver detta, fick han ögonen på
något, som låg i gräset ett stycke därifrån och
lyste rödt i solen. Han sprang dit för att se
efter. När han tog upp det, såg han, att det var
en liten, liten toppmössa, och hela toppmössan var
röd, och små gyllene klockor voro lastade
rundtomkring henne på alla sidor. Pojken vardt nu så
förtjust, att han alldeles glömde bort sin hunger,
och hela dagen i ända lekte han sedan med den
lilla vackra toppmössan.
Om kvällen, när solen gick i skog, lockade han
sina kor och dref dem till bys. Men när han kom
ett stycke på väg, mötte han en liten, liten flicka,
som var den vackraste man kunde se.
— God kväll! hälsade den lilla flickan.
— God kväll igen! hälsade vallpojken tillbaka.
— Har du hittat min toppmössa, som jag i
morse tappade i gröngräset? frågade den lilla
flickan.
— Ja, det har jag, svarade vallpojken, men
kära du, låt mig få behålla henne! Jag har tänkt
ge henne åt min styfmor, så får jag kanske litet
mat, när jag kommer hem.
Flickan blef nu ledsen och började be så
innerligen vackert.
— A, söta du, ge mig min mössa, sade hon, en
annan gång skall jag göra dig en tjänst igen.
Pojken tyckte, att det var synd om henne, och
till sist gaf han ifrån sig den lilla mössan.
Flickan vardt då glad, nickade vänligt och sprang strax
sina färde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
