Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallpojken och älfvekungen. Med 17 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vallpojken lullade nu i hop sitt fä och gaf sig
på hemvägen. När han kom till gården, var det
allaredan litet skumt, och styfmodern stod och
väntade på honom. Hon var mycket ond, för att han
kom så sent.
— Alltid skall du söla, så att jag får sitta
uppe halfva natten och mjölka] sade hon. Det
står gröt kvar i fatet, ät nu och packa dig i säng,
så att du i morgon bittida kan komma upp med
annat folk!
Pojken tordes inte säga ett ord till sitt försvar
utan åt den smula gröt, som fanns kvar, och smög
sig sedan bort till hö-skullen, där han brukade
ligga och sofva. Men hela natten drömde han inte
om något annat än om den lilla flickan och
hennes röda mössa.
Tidigt på morgonen, innan solen sken på
skogstopparna, väcktes pojken af det vanliga ropet:
— Opp med dig, din latmask, det är ljusan
dag, och kräken skola väl inte stå och hungra för
■din skull!
Pojken for strax upp och lagade sig att drifva
vall. Men innan han gick, bad han sin styfmor
•om en beta bröd.
— Bröd! skrek den elaka människan, nej det
blir då ingenting af. En sådan odåga som du är
inte bröd värd!
Och det blef det också vid; det var ingen
annan råd, än att pojken fick ge sig i väg utan mat.
Ute i skogen kunde han inte heller hitta något att
äta. Framåt middagen vardt han mycket hungrig
och grät bitterligen. Men när han gråtit en stund,
gick han bort till den gröna kullen. Där var
marken ändå torrare än de förra dagarna, och gräset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
