Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu måste vi vända tillbaka och visa din far
det här, sade de. Men gå du bara på, tills du
kominer in i nästa kungarike! Sedan skola vi
hoppas, att din far aldrig får veta, att du lefver. Att
vi båda skola hålla mun, det kan du lita på, ty
får han minsta nys om, hur vi nu lurat honom,
så gör han oss bums ett hufvud kortare.
Prinsen tackade dem för deras vänlighet, och
de återvände till kungsgården, och man kan väl
tänka sig, hvad där blef för en sorg, då de
berättade om prinsens död. När de sedan komrno
in till kungen och visade honom hjärtat, som de
hade med sig, vände han sig bort.
— Ni ha handlat som trogna tjänare, sade han,
men gå nu och begraf det, jag tål inte att se det
för mina ögon.
Detta läto de båda liofmännen inte säga sig två
gånger. Men ifrån den stunden hade hvarken
kungen eller drottningen någon glad dag mer.
Kungen sade ingenting och ville aldrig höra talas
om hvad som hade händt, men alla förstodo, att
han i hemlighet sörjde sin son, och att han
bitter-ligen ångrade sitt olycksaliga löfte. Stugan, där
vildmannen hade setat fången, lät han strax ta ner
och bränna upp, så att han inte skulle bchöfva
ha den till en ständig påminnelse.
är den lille prinsen hade skilts ifrån de bägge
hofmännen, gjorde han, såsom de hade sagt
honom. Han vandrade allt jämt framåt utan att
vika af åt något håll, hvarken åt höger eller
vänster, och aldrig hade han annat till mat än nötter
och vilda bär, som växte i skogen. När han så
hade färdats både länge och väl, kom han till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
