Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan på glasberget. Med 13 teckningar af Edv. Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg, och öfverst på berget stod en hög fura. Då
tänkte han vid sig själf:
— Ju g må så godt klifva upp i furan och se,
om jag inte kan hitta någon väg.
Ja, sagdt och gjordt; han klef upp i trädet. Som
han nu kom högst upp i furu-toppen och spejade
åt alla håll, fick han se, livar det låg en stor, stor
kungsgård och glimmade mot solen långt, långt
borta. Då blef han hjärtans glad, klef ner ur
trädet och gaf sig genast till att gå åt det
hållet, där lian hade sett den stora kungsgården ligga.
Under vägen kom han till en åker, där en liten
pojke gick och plöjde. Pojken var klädd i simpla
kläder, sådana som vallpojkar bruka. Då kom
prinsen att tänka på, att han själf var klädd i
granna prinskläder, som man genast skulle kunna
känna igen honom på.
— Detta var inte bra, tänkte han.
Han stannade och beslöt sig för att byta
kläder med pojken.
— God kväll! sade han.
— God kväll igen! svarade pojken och vände
sig om.
När han fick se prinsen, släppte han tömmen
och piskan och ställde sig att titta på honom med
munnen gapande af förvåning.
— Hvad är en sådan liten grann herre ute och
går för? sade han.
— Tycker du, jag är så grann? frågade prinsen.
— Måtte väl det, svarade pojken, han är ju
rakt som en liten prins, vet jag.
— Du är inte så dum att gissa, du, sade
prinsen, men livad skulle du säga, om vi skulle ta och
byta kläder, vi båda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
