Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade. Han reste sig upp och lyssnade och gick
sedan ut för att titta efter hvad det kunde vara.
När han nu fick se, att det bara var en liten
vallpojke, som hade stört honom i hans söta
morgonsömn, blef han mäkta förgrymmad och
ville ta fatt pojken för att tukta till honom. Men
pojken sprang sin väg, det fortaste han kunde, och
hans getter sprungo efter, och så kommo de alla
undan till ett annat berg i samma skog. Där höllo
de sig hela dagen, och getterna betade på sitt
vanliga vis, och pojken vallade dem, och när han
blef hungrig, åt han på sin matsäck. Men medan
han det gjorde, gick han och grundade på, huru
han skulle komma åt att ge jätten betalt för hans
kitslighet.
Om kvällen, när han hade drifvit hem sina
getter och kom in i stugan, stod hans mor vid
spiseln och höll på att ysta. Hon hade värmt
mjölken i grytan och lagt löpen i, och ostmassan
hade just skilt sig ifrån vasslan. Pojken väntade,
tills hon hade tagit upp ett stycke och format det
till en ost. Då sade han:
— Ge mig den där osten, mor lilla, så får jag
den med mig till skogen i morgon.
— A ja, det kan du väl få, svarade modern
och räckte honom den.
Pojken tog då och lade den i askmörjan och
rullade den fram och tillbaka, så att den blef som
en gråsten. Modern blef häröfver n^’cket häpen
och sade:
— Är du alldeles tokig, pojke, efter du
förspiller Guds gåfvor på det viset?
Men pojken klappade henne på armen och
svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
