Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Var nu inte ond, mor lilla; den osten är
minsann inte förspilld, jag vet nog, hvad den skall
bli bra till, jag.
Modern gaf sig till freds och tog åter i tu
med sitt yste. Pojken rullade osten ännu ett par
tag i askmörjan; sedan stoppade han den i sin
stora skinnväska, ocli därpå lade han sig att sofva.
Nästa morgon gick han tidigt upp, klädde sig
och slängde skinnväskan på ryggen. Han släppte
ut getterna och vandrade med dem in i skogen.
Där styrde han kosan rakt fram till jätteberget,
och det drog inte länge om, innan getterna började
bråka, så att jätten vaknade. Nu behöfde han
inte undra, hvad det var, utan han öppnade strax
bergadörrn och rusade med stora steg fram emot
pojken. Han var då röd i synen och såg faseligen
ond och elak ut. Pojken vardt ganska rädd men
låddes ingenting om utan höll sig morsk och såg
jätten stint i ögonen.
— Hvad gör du här i min hage? röt jätten till.
— Jag vallar mina getter, som ni ser, kära far,
svarade pojken.
— Packa dig strax bort, ditt usla kryp, skrek
jätten, och om du nånsin mer kommer hit och gör
olåt, så skall jag krysta dig i smulor så små, som
jag nu kramar den här stenen.
Härvid bockade han sig ned och tog upp en
stor gråsten, som låg på marken, och kramade
den så, att den flög i tusen flisor.
Men pojken lät inte skrämma sig. Han
bockade sig också ned och låtsade taga upp en sten,
men i stället fick han kvickt ut sin ost ur väskan,
och den kramade han så, att vasslan rann mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
