Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pojken, som åt i kapp med jätten. Med 6 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagcit var och stirrade, det mesta han kunde, upp
i himmelen. Pojken tog yxan och svingade med
armen, som om han tänkte kasta mycket hårdt.
Men just som han med stor möda fått upp yxan
■öfver axeln, lät han henne helt behändigt slinka
ned i skinnväskan, som hängde på ryggen.
— Nu har ni allt sett er yxa för sista gången,
•det kan ni sätta er på! sade han och pustade ut.
Jätten lindrade öfver att yxan så fort hade
kunnat komma utom synhåll. Han stod länge och
väntade, att hon skulle visa sig igen och falla till
marken. Men vänta fick han, ty ingen yxa
hördes af.
— Ja, nii måste jag se till mina getter, jag,
■sade pojken, men vill ni, far, stå kvar här och
titta, så har ni mitt lof.
Därmed nickade han och gick sin väg. Jätten
såg efter honom och tänkte vid sig själf, att den
pojken måtte vara vådligt stark, fast han var så
liten och klen till växten.
är det började bli vinter, var pojken en dag
ute i skogen, och han och jätten mötte då
hvarandra igen. Jätten hade under tiden tänkt ut, att
•en så stark pojke borde han ha till sin dräng; då
kunde han först dra nytta af honom, och sedan
skulle han väl snart få något lägligt tillfälle att
få död på honom, tänkte han. Då de nu
råkades, frågade han därför, om inte pojken kunde ha
lust att ta tjänst hos honom.
— Jo, det vore kanske inte så oäfvet, för ni,
som är så rik, ger väl hederlig lön, kan jag tro,
sade pojken.
— Sköter du dig med förstånd, så ger jag dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
