Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Material som medföljt häftena - Ur lifvet. Svens fosterland. Af Eugenie Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— med båda sina öron på en gång —■ för det lät ib] an
nästan som en saga, det som läraren berättade. Kanske al
de ej förstodo allt, men när han till sist frågado dem, oi
de icke tyckte, att detta fattiga, rika land var värdt al
blifva älskadt af sina barn, så svarade de allesammans: j(
Sven hade också sagt jo, men när han gick hemåt me
skolväskan öfver axeln, började han fundera. Han hade höi
det där ordet fosterland många gånger förut, men det had
aldrig låtit på samma-sätt som i dag. Och han kunde int
minnas, att han hade älskat det. Men nu hade han j
lofvat läraren, och nu skulle han börja. — »Jag älskar mil
fosterland», sade han flera gånger halfhögt för sig själ:
men bäst han gick så där och mumlade, var det, soi
om han hade tappat bort, hvad det egentligen var, ha
skulle älska. Han försökte tänka sig hela Sverige ligg
stort och platt som en karta mellan stora blåa haf, och p
dess vida yta en oändlighet af sjöar, åar, skogar, berg, sti
der–––-men streck och krumelurer snurrade omkring
hans hufvud, och han såg landskapen så, som han sett dei
på kartan —- det ena rödt, det andra gult, det tredje gröt
o. s. v. Yar allt detta myckna han’s fosterland? Det vai
som om han inte orkade med att älska alltihop det där.
-Han blef trött bara af att tänka på det. — »Jag ska’ fråg
mor», sade Sven till sist för sig själf, »mor ska’ väl veta>
— Mor, sade Sven, så fort han kom inom dörren däi
hemma, mor, jag kan inte älska mitt fosterland, för ja
kan inte hitta det.
Mor såg på honom med sitt ljusa leende, strök har
lugg ur pannan och sade:
— Å, Sven, kan du inte det? Det är ju rundt omkring di(
Sven såg undrande upp, och så talade han om hvad ha
mindes af det, läraren hade sagt, och sina egna funderingai
När han hade pratat slut, frågade mor:
—• Sven, håller du af Solvallaängen, där det växer s
fullt med gullvifvor om våren?
— Ja då, sade Sven.
(Forts, på omslagets V:e sida.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
