Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 Här ocli der under hemvägen.
vore del ju inte att klaga på. Men hvad säger
Ingeborg0»
»Jag bekänner,» sade Ingeborg, icke utan
rörelse, »att jag anser ett lyckligt giftermål, som den
lyckligaste af föreningar, och den största lycka på
jorden; men då man ej kan vinna denna, så är
det godt att kunna gagna med sitt lif och sin
verksamhet på annat vis. Och dertill kan
fruntimmers-föreningen hjelpa dem, som, liksom jag,
äro för blyga eller för litet verksamma att
företaga något på egen hand. Sällskapslifvet,» tillade
hon saktare, i det hon förstulet torkade bort en
tår, »synes allt tommare, ju äldre man blir; man
skrattar och pratar, och ser ut som man roade
sig, men — sorgen sitter ofla i hjertat. Lycklig
den som har ett, godt hem, och någon der att
lefva för!...»
»Ack ja!» sade Mimmi med en blick af
ömhet på sin gamle fader, hvarefter hon med en
af hjertligt deltagande följde Ingeborg, som nu gick
in i sitt hus med sin mor, hvilken hördes muttra
något om: »bara dumma upptåg» och om »Sodom
och Gomorrha.»
»Ingeborg måste komma med oss! Det måste
bli annorlunda för Ingeborg,» hviskade tyst för
sig Mimmi Svanberg. »Men hvad? fortfor hon
högt: »stå icke vår pastor och pastorska der,
på bron, och se åt huset der vi varit i afton,
som om de glömt någonting qvar der. God
afton, mitt herrskap, hvad är å färde? Hvad är det
ni betrakta i det unga månskenet?»
»Jag ser tillbaka på mitt barndomshem, det
Dufvaska huset.» sade pastorskan;» jag vet inte
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
