Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Det gamla huset. 56
»l)e äro så linea ännu, så känsliga .. .»
stämte O
made moster.
»Åh ball, känsliga!» röt direktören; »jag ger
fan era känslor och er känslighet, som bara är
förbannadt pjunk. Det skall vara så vackert, så
rörande att vara så der känslig och sitta och
sucka och läsa romaner, och gråta och lipa åt
allting och vara missnöjd med hela verlden och
göra sig olycklig öfver ingenting. Men jag vill
inte, att mina döttrar skola uppfostras på det
viset. Jag vill att de skola bli dugliga och
praktiska menniskor och inte lefva i drömmerier och
dumheter. Jag vill inte veta af sådant. Hör ni
det? Se så, inga grimaser mer. Kom nu och
sätt er till bords.»
Gamla Anna hade just tillsagt, att maten var
inne. Stödd på den gamla trotjenarinnans arm
och på en käpp, linkade direktören ut i matsalen.
De andra följde tysta. Två talgljus, stående på
matbordet, lyste blott svagt upp det stora, dunkla
rummet.
»Som glädjen är, så lyser här!» hviskade
Rudolph till Hertha.
»Hvad för slag? Hvad säger du?» frågade
direktören, vändande till Rudolph ett par hotande
ögon. Rudolph liksom sjönk ihop och teg.
»Jag tror, att du vill vara qvick?» sade åter
direktören »och — der har du för det! Var
mindre qvick i tungan, och mera med vettet en
annan gång!...» En örfil träffade Rudolphs kind.
så att det susade för hans öron. Herthas ögon
flammade dervid, och moster Nella började gråta.»
»Se så. se så. intet pjunk,» sade direktören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
