Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
II er th as dröm.
Förr än ilen löses,
tör du ej dricka
af Urda-lUUlàu;
kiillan, som gifver nytt lif!»
Den stränga Nornan Verdandi talade nu ocli
sade:
»Don iir ej för den svaga.
Den är blo|t för den hjältemodiga,
den starka i viljan,
och för den, som redligen kämpar.
Hon ensam är värdig.»
Men den yngsta af de tre såg med en
blick full af eld, på Hertha och sade:
»Sälla äro de, som hafva lätt syn,
som kämpa i tro och i hopp!
I>c bli välkomna.
De skola segra!»
Hertha förstod ej Nornornas ord. lion
förstod blott, att hon ej var värdig att dricka
af den lifgifvande källan, att de hade afvisat
henne.
Tyst och med tårfulla ögon vände hon om
till sin lilla vrå i bergets famn. Der var allt
såsom förr. De små bägarelafvarna kring hennes
bädd hade fyllt sig med daggens tårar och stodo
glänsande, bjudande henne dessa droppar af
himlens godhet. Hon sög dem begärligt, kysste
dc små barndomsvännerna tacksamt och tänkte:
»jag vill då blifva hos er och glädja mig åt
solens ljus och skönhet för andra. Jag vill försöka
att vara såsom en af er, och ingenting mer begära.»
Men på en gång mörknade rymden, fästet
öfverdrogs af lunga blygrå moln, solen försvann
bakom dem; jordens grönska vissnade, lofven
föllo, all skönhet försvann, och en tjock, frostkall
dimma höljde alla föremål. Hertha frös; hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
