Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Berthas drom.
nande på sländan, som kallades »slentrian», och
sjungande som de andra:
»Vi spinna, vi spinna all dagen lång,
Vi sjunga om samma ocli samma sång,» o. s. v.
Och hon tänkte, inom sig, att snarare än att
lefva så, var det bättre att aldrig ha blifvit född.
Men icke länge satt hon så. Hennes själ
uppreste sig; hon mindes Nornornas ord vid
ur-da-brunnen »den är blott för de hjeltemodiga och
den som redligen kämpar!» Och det grydde henne
en mäktig vilja att befria sig och sina bundna
själs-systrar. Hon kastade ifrån sig ten och
slända, stod upp och sade: »jag vill redeligen
kämpa!»
Då flammade lågan i hennes hjerta högt upp,
lyfte henne från jorden, och lät henne, högt öfver
lagmännernas hufvuden, sväfva fram genom
rymden. Denna känsla uppfyllde henne med glädje
och hopp, och hon tänkte: »Förbannelsen kan då
häfvas för mig och mina systrar, och vår del
kan ännu blifva bland de frias!»
Ovillkorligt vände hon sig österut åt den
trakt, der hon sett solen uppgå, och såsom
buren på osynliga vingar, sväfvade hon fram öfver
jorden. Men plötsligt kände hon sin flygt
hämmas, och en barsk röst ropade:
»Halt! Wer da?»
Hertha svarade: »en själ, som söker frihet,
lif och sällhet för sig och många systrar!»
»Hvad för något?» sade rösten, »en själ? och
du är ett fruntimmer? Bort dermed. Här i
landet fä icke fruntimmer ha själar. De räknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
