Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertlias dröm.
117
men du ar icke bättre än vi; och ditt öde skall
bli ändå grufligare!»
Och det syntes Hertha, att hennes själ
förvandlades, och att den uppåt sträfvande, längtande
lågan derinom, antog en annan natur. Den hade
längtat att värma och välgöra; nu ville den blott
straffa. Hon sjelf var förvandlad till ett farligt
väsen, som spridde omkring sig förstörelse.
Lågan i hjertat spridde sig genom alla hennes
lemmar och allt, hvad hon vidrörde, antändes deraf.
Hennes hand hade blifvit en glödande brand.
Hon lade den på sitt fädernehem och vilda
flammor utbröto. Hon såg dem växa högt och sprida
sig åt flera håll, antändande allt fler och fler hus.
Hon hörde klockornas klämtande, larmtrummans
hvirflar, folkets rop och larm. skränet af kärror och
eldsläcknings-anstalter. Med hvart ögonblick tilltog
bullret, och hon hörde hviskas i sitt öra:
»Mordbrand! Mordbrand.» En onämnbar ångest
bemäktigade sig henne, ty det tycktes henne, att detta
allt var hennes verk. På en gång uppstod hos
henne så, som det ofta sker uncler svåra
drömmar, tanken: »det måtte vara en dröm!» Hon sökte
att vakna, kämpade häftigt med dröm-anden, som
höll henne fången, lyckades slutligen och —
vaknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
