Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mordbrands-natten.
119
saker hade redan blifvit utkastade på gården, som
hvimlade af folk.
Hertha förde sina systrar och mostern så
långt afsides, som möjligt in på gården; och
bad dem der dröja och vänta henne åter. Derpå
vände hon sig mot det brinnande huset med
beslutsam uppsyn, såsom besinnande hvad, som kunde
göras. Hela öfra delen af huset stod i lågor och
ur den andra våningens fönster trängde vilda
flammor.
»Min far!» utropade Hertha, »hvar är min
far!»
»Der!» hviskade Rudolph i hennes öra, i det
han med af vild glädje gnistrande blickar pekade
upp till andra våningen, af huset, »der, der det
brinner nu! Han kan ej undkomma!»
»Olycklige! hvad har du gjort?» hviskade
Hertha tillbaka, i det en förfärlig aning blixtrade
fram i hennes själ.
»Befriat dig och — mig!» genmälte Rudolph.
»Kom! Jag skall rädda dig! Genom tusen eldar
skall jag bära dig!» Och han omslöt henne hårdt,
i det han sökte draga henne bort. Men med
styrka stötte Hertha honom ifrån sig, i det hon
med flammande blick utropade: »bort! bort ifrån
mig! Rädda honom, eller — ser jag dig aldrig
mer!»........
I denna stund hördes ett förfärligt brak.
Det var en del af taket, som instörtade, och en
massa af tjock rök och lågor hvirflade upp ur
gapet, som uppstod. Ett ögonblicks tystnad och
häpnad följde. Då hörde man ett jemrande,
ångest-fullt rop om hjelp, likt det af en svag gubbe eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
