Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Natten pà Knngsfältet.
aflägsna sig frön sina räddade bohags-ting. Man
tackade de vänliga fruntimmerna nästan med
liknöjdhet och fortfor att stirra på jorden eller på
de rykande ruinerna, eller ut i det mörka fjerran.
Barnens jemmer, då och då ett ångest rop. och
tunga, tröstlösa suckar afbröto allena den hemska
tystnaden. Här och der ordades om eldsvådans
uppkomst och orsak, mörka misstankar yttrades
och ordet »mordbrand» hviskades från man till
man. Här och der också rådslogo personer
hviskande, huru de skulle bäst draga nytta af
mörkret och förvirringen och Mimmi Svanberg hörde
en mor bannande säga till sin tioåriga son:
»Om du ändå vore som räfven, och drog
hem det du kom öfver, så vore det något vardt
med dig!»
Den uslaste delen af stadens befolkning,
sedan längre tid öfverlemnad i ro åt sin uselhet, var
blefven farlig, och dc bättre af både fattiga och
förmögna voro med skäl rädda för den.
Hertha hade lyckats att för de sina bereda
en viss grad af beqvämlighet. Fadren och den
sjuka systern voro bäddade på madrasser, hvilande
mot foten af en gammal ek. Äfven de unga
systrarne voro väl betäckta; och lilla moster Nella
satt, icke olika ett stort lappbylte, nystande med
fingrarne omkring den dyrbara portföljen, med
den stora rättegången uti, och smått funderande
på, om icke eldsvådan kunde härröra sig från
någon af dess invecklade intriger. Rudolph hade
varit Hertha outtröttligt behjelplig alt ordna och
ställa på det bästa för alla familjens medlemmar;
och ändå ville icke Hertha gifva honom ett vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
