Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockornas sång.
Klockorna ringa för döda. Men aldrig ha
de svenska klockornas sköna toner ljudit mera glada
och liffulla. Det ljuder i denna dödsringning en
hemlig fröjdesång, så lätta, så fria och jublande
tona de melodiska tungorna om aftonen i den
vår-friska rymden. Så tyckte mer än en, som
hörde dem denna dag ringa öfver grafven, der
man nedlagt en ung qvinna, död i sina bästa år.
Men vid grafven stod en, som förstod deras sång
bättre än de andra. Hon stod ensam om aftonen
vid grafven, som inneslöt det käraste hon ägde
på jorden, och det var för henne som klockorna
sjöngo:
»O för don unga
tidigt bortgångna
gråt icke, sörj icke,
viil ar det lienncl
från dagen den tunga,
från glädjelös framtid,
lif utan lifs-Iuft
bort hon är tagen
Hon kan aldrig, aldrig mera fängslas!
Gamle med lian,
huldare är du
än menniskors hjertan
och menniskors stadgar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
