Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herthas del.
197
Modren lefde nu, som enka i sin äldre
broders hus, och Yngve var icke nöjd med hennes
ställning der, ehuru hon aldrig klagade; han visste
att, hon icke var lycklig. Han emotsåg med
längtan den stund då han kunde förskaffa sig ett
eget hem, och taga sin moder hem till sig. Han
talade med barnslig glädje om huru han ville
ställa till för henne, huru hennes rum skulle
vara möbleradt, på en gång enkelt och prydligt,
såsom hon älskade det. Yngve var den äldste
af trenne bröder, och modern hade gifvit allt
hvad hon ägde till sina söners uppfostran, för att
den måtte bli så fullständig som möjligt. Hon
måste derföre sjelf lefva i knapphet. Dock kände
hon sig — derom vittnade alla hennes bref —
rik i sina söner och deras framtid. Yngve
talade äfven om sina bröder, dem han hjertligt
älskade. De voro några år yngre än han,
och kunde först nu fullt försörja sig sjefva, den
ena som lärare t ett enskildt hus, den andra som
sjöofficer. »Goda gossar, bra gossar!» brukade
Yngve kalla dem, »men de hade dock sina fel,»
som tydligen ofta gjorda brodern bekymmer.
Han talade ibland om dem i en slags faderlig ton, som
kom Hertha en gång att leende fråga »huru
mycket äldre han var än bröderna?» Det yppades
då att Yngve och Hertha voro nästan af samma
ålder; Hertha blott några månader äldre. Dock
tyckte sig Hertha vara mycket gammal emot
Yngve. Han var ju så ung till själen. Lif och
hopp stodo inom honom i deras fulla blomning.
Ofta äfven svällde det ungdomliga modet öfver i
lekfullt öfvermod. Då skämtade och log lian öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
