Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det nya hemmet.
203
gern samt deras barn. För denne sednare hyste
hon en fruktan, blandad med kärlek, som gjorde
att hon väl ofta led under hans välde, men aldrig
dömde öfver honom. Hon hade nöjdt sig med
att lefva i hans hus, likt en stilla nattlampa,
värderad och påkallad blott i skymningens och
nattens stunder. Hon hade sett sin syster slockna
ut under mörkret af ett disharmoniskt äktenskap,
och hade vakat och gråtit öfver henne, och hade
ibland tyst tackat Gud att hon sjelf icke blifvit
gift; men ändå bevarade hon en vördnad för sin
första och enda kärlek, som gjorde henne till en
viss grad blind för svågerns fel, som hon kallade
hans »fixa idéer» och fästade henne vid honom
och hans barn, såsom den lifegne är fästad vid
husbondens hus. Den ständigt qväfda lilslågan
hade emedlertid i sitt ensliga rum eldat
inbillningskraften och framkallat vissa fixa idéer utan grund
i verkligheten. I öfrigt var moster Nella
fullkomligt redig och klok. Hon hade ett förträffligt
minne, i synnerhet för sina ungdoms dagar
och bekanta, och, som de flesta gamla personer,
lefde hon sig gerna i tankarne tillbaka i dessa.
Som många af dessa äfven hörde till Direktörens
ungdoms tid, blef moster Nellas minnen och samtal
af ett oväntadt inleresse för honom under de länga
sommaraftnarne. Han ordentligt längtade till sin
the-limma, kl. 7 om aftonen; ty i stället att, som vanligt,
dricka sitt the ensam på sitt rum, lät han nu
bära det ut på förstuguqvisten och skickade till
moster Nella och bjöd på »en kopp thevatlen.»
Moster Nella var ej sen att hörsamma kallelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
