Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny bekantskap.
217
med en motståndare af öfverlägsen kunskap, ädel,
insigtsfull, och i sanningskärlek hennes like,
utvecklade allt mera sin inre skatt af stora åsigter,
sinne for det allmännliga, om än ej ännu fullt
klar inblick i det särskilta.
Yngve hade vid stridens begynnelse icke utan
någon fruktan och oro hört hennes skarpa uttryck;
men allt som den fortgick, blef han lugnare,
gladare och stoltare öfver sin väninna, och märkte
med glädje det intryck som hennes ord och
väsen gjorde på hans gamle vän. Han hade begynnt
med att understödja Hertha, men roade sig sedan
att med skämtsamma anmärkningar förstärka än
den ena, än den andra partens argumenten
Pastorskan, som troligen ansåg samtalet vara
ett af dem »som icke ängingo henne», gick
emedlertid ut och in, intill dess hon uppdukat i
rummet en rik anrättning af årstidens bär och
frukter. Hertha gick nu att biträda henne vid
serveringen. Lifvad af samtalet och af sin egen del
deri, hade hon kanske aldrig varit så ståtlig,
och tillika så qvinligt huld och behaglig, som nu,
då hon bar fram till männerna de sköna frukterna
ur prestgårdens trädgård. Yngve betraktade henne
och försjönk i tystnad, under det han lyssnade
till lagman Carlssons ord af beundran öfver
Hertha, hvilken ban hittills blott kände genom
ryktet. Hertha såg att gillande och älskande
blickar fastades på henne, och hon kände sig
underligt lycklig.
Hvem helst, som Gud gifvit en gnista af den
eviga elden, som kännt denna, länge innestängd,
bränna under askan i hjertats djup, och på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
