Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny bekantskap.
219
faderlig innerlighet slöt han Hertha till sitt bröst
och tryckte en kyss på hennes rena panna, i det
han tillade: »Gud har gifvit dig ljus; — lys dina
systrar!» Sedan kysste han hennes hand, bugade
sig djupt för henne och gick.
Hertha, intagen af en för henne helt ny
men förtjusande känsla, hade en stund låtit sitt
hufvud stilla hvila vid den gamles bröst, sedan
stod hon tyst försänkt i tankar. Yngve såg härpå,
icke utan en viss känsla af svartsjuka, men när
Hertha vände sig till honom, strålande af en
inre morgonrodnad, kunde han ej hindra sig att
utbrista:
»Hvad du ändå är vacker. Hertha!»
»Så sade äfven Alma ibland!» svarade Hertha,
i det ett vemodigt uttryck beslöjade hennes
strålande ansigte, »och jag bekänner, att jag vet mig
kunna vara vacker för dem jag tycker om, eller
då jag är lycklig, men ibland, och för dem jag
inte tycker om, kan jag vara rätt ful, Yngve.»
»Det kan jag nog tro,» sade Yngve leende,
»fast jag inte sett det. Mig har du alltid synts
vacker, Hertha. Du förstår nog att jag inte talar
om den blott yttre skönheten; du vet nog, att du
inte är hvad man vanligen kallar vacker, men
jag talar om uttrycket 0111 — det hela hos dig.
Nyss, då du bar till oss frukterna, syntes du mig
en verklig Iduna. Och min Iduna är och förblir
du, min sorg- och sårläkande Gudinna!»
»Men som så när glömt sin patient i afton!»
sade Hertha glädtigt, i det hon satte sig ned vid
ett bord för att bereda de hvita bindlar
hvarmed Yngves knä aili ännu måste lindas. Solen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
