Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
En ny bekantskap.
stilla grafven, under det de talade om ämnen som
låta hjertat växa, ty de talade om en god mans
och medborgares lif och verksamhet.
Kyrkogården låg på en höjd, och från Almas
graf hade man en skön utsigt öfver Klar-elfven,
ängarne och gårdarne vid dess stränder och den
skogiga nejden deromkring.
Yngve syntes denna afton mera tröttad af
vandringen än vanligt. När Hertha satt sig ned
på den grönmålade bänken viel grafven, satte sig
Yngve äfven, som vanligt, på en grästufva nära
invid, för att kunna beqvämligt sträcka ut sitt
lidande ben. Solen gick ned i herrlighet öfver den
spegelklara floden, aftonvinden fläktade mild men
frisk öfver de sofvandes hvilorum, resedan doftade
ljufligt ifrån grafven. Yngve lutade stilla sitt
hufvud mot sin väninnas knä. Så sutto de och
betraktade det sköna skådespelet framför dem, ända
tills dess glans förbleknat. Ingendera talade, men
att dömma af uttrycket i deras blickar, tycktes
Yngve med hängifven njutning hvila i ögonblickets
fullhet vid den ädla väninnans sida, under det att
hennes själ lösgjorde sig från ögonblickets lif för
att fatta en fjerran syn, som allt klarare syntes
framstå för hennes inre öga och som lät hennes
hjertas låga brinna högre, hennes ögon stråla af
ett allt skönare ljus.
Yngve såg det, men ville icke nu med
någon fråga störa hennes inre skådning hennes själs
ingifvelse. Han vördade hennes tystnad såsom
man fordom vördade prestinnans till hvilken
Gudomligheten talar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
