Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korta bos-öli.
på det goda hullet. Jag sökte, som vanligt, att
fä litet commerce med fru Jönsson, som roar
mig mycket, och jag satte mig nära henne under
dansen och sade: »de äro ändå bra trefliga, de
här balerna, och för godt pris!»
»Det kan jag just inte säga!» svarade fru
Jönsson buttert; »det kostar tolf skilling för hvar
hal, och i afton blir det bara fyra dansar, det är
tre skilling dansen. Det är dyrt nog det, tycker
jag. Och hur man flänger i valsen! inte lär man
få något hull på det viset. Jag är säker på att
Adelgunda blir helt mager af det flänget!....»
När valsen var öfver, kallade fru Jönsson
till sig Adelgunda och gick med henne ut i
tamburen. Jag följde med, litet nyfiken, och såg den
ömma modern taga upp ur sin påse en stor
smörgås med medwurst på, som Adelgunda måste
förtära på stående fot.
»Fru Jönsson vill motarbeta flängels verkan
på hullet?» sade jag, litet skämtsamt.
»Ja det vill jag;» svarade hon allvarsamt;
»må tro det, man får minsann icke så lätt på
sig igen det hullet, som man dansar af sig. Och
till, när man är förlofvad, — flickor bli alltid
magra då.»
»Förlofvad?» utbrast jag, »är Adelgunda
förlofvad ?»
»Ja då, kosch! Vet inte mamsell af det? jo,
hon är nyss förlofvad med Löjtnant Krongranat.
Så nu blir hon en liten hennes nåd; joho, jag
tackar, jag!»
Jag gratulerade och förundrade mig, och såg
på Adelgunda, som stod der och åt sin smörgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
