Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlek.
251
innerlig fröjd öfver hvarandra, dess mer kunde
de sig djupt förbundna. Men det allvarliga i
deras samlif, de ämnen som upptogo deras samtal
och tankar, höll länge tillhaka den magiska och
tjusande känsla som skalden kallar:
»hjerta i naturens bröst»,
som i hela naturen kläder i underbar skönhet
föremål för föremål, som gör alt hafvet lyser,
alt blommorna dofta, fåglarna sjunga och pryda
sig med de grannaste fjädrar, och som gör att
menniskan ser i sin medmenniska icke en like
ulan elt väsen af öfvermenskligt behag och
öfver-mensklig makt, hvars blotta steg och röst låta
pulsarne slå af underlig fröjd, och hvars äfven tysta
närvaro förvandlar hela tillvarelsen till en högtid.
Yngve och Hertha hade begynnt med ett
vänskapsförbund af nästan spartansk stränghet, som
skulle utesluta alla vekare och vanligare känslor.
Det onämnbara behaget vid hvarandras väsen,
tycket, tjusningen, kärlekens pil smög sig på dem
liksom sommaren in i vårens sköte, liksom
solstrålen smyger in i den slutna kroppen och
öppnar den för ett nytt lif. Om Hertha i förhållande
till Yngve hade alltid förblifvit den stolla qvinnan med
de hårda, afskärande orden, sådan hon visade sig
i begynnelsen, så hade hon väl för honom
förblifvit ett föremål för hög aktning och äfven
beundran; men hon hade icke blifvit honom
innerligen kär. Men det älskande sannt qvinliga hjerta,
som utgjorde djupet af hennes väsen, hade under
hennes samlif med honom allt mera framträdt i
dagen. Del rättrådiga och ädla sinne, den ljusa
blick för det sanna, som hon städse fann hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
