Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Kärlek.
han log mot henne i det han räckte henne
bägaren, och hon kände i honom igen — Yngve.
Hertha antecknade dessa drömmar i sin
dagbok och skref derjemte:
»O Yngve! Mycket kunde jag härefter
förlora, mycket umbära, endast icke hoppet om
befrielsen och tron pà dig!»
Under inflytandet af dessa känslor sökte Yngve
och Hertha, nästan ofrivilligt, att behaga
hvarandra pä ädelt vis äfven i yttre mohn. Yngve
antog allt mer i sätt och seder den renhet och
finhet som utmärker den sanna »gentlemannen».
Detta behagade Hertha och det behagade i
grunden honom sjelf. Hertha äter, ehuru alltid
all-varlig och äfven strån» i sin klädsel, bar dock
O O
gerna de färger, den drägt som Yngve sagt »klädde»
henne. Dag för dag blefvo de skönare för
hvarandra, lyckligare, men också oumbärligare för
hvarandra.
När högsommaren var inne och
Apollofjärilen med sina stora hvita vingar och purpurröda
ringar svingade öfver de vilda rosorna, som i så
stor rikedom smyckar våra hagar och lundar,
när skördarne blommade och rökte vågande i
vinden, då gingo Yngve och Hertha nästan hvar
dag ut tillsammans (han stödd på hennes arm)
än längs med åkerfälten der säden sakta susade
i vinden, eller genom furuskogens hundrade
kamrar, der solens strålar liksom skygga sm ögo sig
emellan de pelarraka. höga stammarne, och der
Linnéan doftade i mossan som bredde gröna,
sammetsmjuka mattor för de vandrandes fötter, eller
längs med elfven som flöt klar fram mellan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
