Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Namnet.
37 I
dina händer äro så kalla. Något ledsamt har
händt!. ..»
»Ja, men fråga nu icke mer. En gång,
kanske, skall jag kunna säga er ... men nu, god
natt, systrar små. God natt!»
Hon slöt dem i sin famn, kysste dem och
had dem gå in i deras rum. Men de hängde
sig ängsligt fast vid hennes hals:
»Öfvergif oss icke!» bådo de gråtande, »vi
ha ingen att hålla oss till, att se upp till, utom
dig. I)u är vårt enda stöd och all vår glädje i
verlden. Lemna oss intet!»
»Nej, nej aldrig!» sade Hertha med fasthet,
»aldrig med min själ och mitt hjerta; och om jag
nu reser bort ifrån er på en liten tid, så är det
endast för att så mycket lugnare bli hos er, mina
systrar, mina älskade.»
Men Hertha kunde ej skilja dem vid sig
utan alt låta sig en stund höljas af deras
smekningar och tårar.
»Syster! om det finns ett ord, som är mig
ljuft alt höra. mer ljuft än den skönaste musik,
så är det ordet syster!» sade en gång till mig
en moder med liera döttrar, af tvenne kullar,
hvilka hon lärt att nämna det ordet i kärlek.
Lyckligt det barn der namnet »syster»
uttalas i kärlek och glädje. Himmelens oskuld och
englarnes samlif lefver äfven der och blommar i
ljufliga bildningar, ur en ingifvelse, som
neppeli-gen i något annat förhållande är så ren, så fri
och förfriskande. Ingen tillgifvenhet är på en
gång sä öm och så glad, så alstrande af det
oskyldiga skämtet, det friska, evigt unga skrattet
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
