Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Namnet.
37 I
hemska närvaro. Och om du så kännt, o! väl
dig om du kan taga vingar och resa bort från
stunden och stället! Det är väl blott ett jordiskt,
kroppsligt medel, men det är dock ett
verkligt hjelpmedel, en liten hjelp till att vinna
andrum, att ge själen tid och kraft att besinna sig
öfver sig sjelf och det som händt. Resa förströr.
Svartalfen, som bitit sig fast vid vårt hjerta,
söf-ves deraf. Vi känna ej oupphörligt dess hugg,
dess sugning, och vi kunna vinna kraft att kämpa
med den. Dock, detta icke af resan allenast!
För att komma ifrån det krossande qval,
som hade bemäktigat sig henne, för att undfly
Yngves närhet och besök, och vinna tid att
besinna sig öfver den väg hon måste laga i
förhållande till honom; för att i sin egen själs djup söka
vinna någon klarhet uti det mörker, som nu
om-hvärfde henne och honom, kände Hertha, att hon
måste bort på en tid, hvarthän var henne
likgiltigt, endast bort, bort ifrån honom.
Hela natten gick hon oupphörligt fram och
åter i sitt rum, fridlös, sömnlös. Ibland stod hon
vid fönstret och såg upp till himlen, men utan
bön och nästan utan tankar utom det
afgrunds-mörka tviflets, som så länge likt en Nidhögg
legat vid roten af hennes själ, och som nu åter
stack upp hufvudet genom blomsterhöljet, som
sednare tider laggt deröfver. Stjernorna gnistrade mot
henne klara och kalla och mörker betäckte jorden.
1 dagningen klädde hon sig resfärdig, tog en
lilen nattsäck, i hvilken hon nedlaggt några
klädespersedlar, saml en summa penningar af fadrens
gåfva, och med denna i sin hand begaf hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
