Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28.2
Jettar ooh Ljusalfer.
Jungfrun, Necken och Drottningen, dikten och
verkligheten täfla om poesiens lager genom de
lifs-digra bilder de framställa, de känslor som de
väcka.
Ingen punkt under färden är dock
märkvärdigare än den vid Trollhättan. Du har lemnat
höjderna och bergs-sjöarna bakom dig, Wettern
med dess romantiska och fruktbara stränder; du
är i den stora Wenern, dit fyra och tjugu större
och mindre vattendrag kasta sig från provinserna
och höjderna rundtomkring; du lemnar på afstånd
Kinnekulles fruktrika terrasser, och under de
dystra skuggorna af Hunne och Hallebergen tränger
du in i Westergyllns skogar. Wenerns vatten,
svällande af de fyra och tjugu elfvarna från
höjderna, följa dig och kasta sig utför bergen i
trollhät-tans vilda, stormande fall. Men du är i frid uti
skogen. Du bäres tyst genom dess furuparker,
genom granitbergen, på det blå bandets böljor,
och hör blott fjerran från dånet af natur-jettarnas
brottning. Du kommer åter ur skogen, just der
den skummande forssén med sina väldiga grönblå
vattenmassor framvältrar och på en gång
förvandlas till den djupa, breda elfven, som mellan
idylliskt blomstrande och läcka stränder mot en grund
af blågrå, fjerran vågande berg, ilar mot hafvet.
»Och skaldens stinger lill lians öra ljuda
och skepp oi li männer dra med honom hlin,
till gäst de lika städer honom bjuda,
och blomsterängar fatta om lians knän.
Men ej de hålla honom qvar, ban hastar
de gjllrie torn, de rika fäll förbi.
Han hastar oupphörligt, tills ban kastar
sig i sin faders famn och dör deri.» *)
•) Floden, af TegmSr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
