Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Jettar och Ljusalfcr.
Och ny ur äiimlen och ny år jorden,
Och ny iir himlens och jordens son,
Och saknar icke odödlig vorden
Det tränga hemmet han kom ifrån.
Det iir försvunnet,
Del iir förvandladt,
Men tro som vunnit,
Men dygd som handlat:
J hafven lotten åt er beredd,
Af låga sinnen ej hörd och sedd.
Då äro torkade alla tårar
Då äro belade alla sår ...
Ej mer på (räfvar af lik och hårar
Med fackla nedvänd och släckt, jag står.
Jag facklan viinder
Och i detsamma
Den åter tänder
Vid lifvets Flamma,
Och blandar, evig Seraf, min ton
I eder lofsång vid ljusets thron 1
Hertha lyssnade till sången öfver döden och
lifvet, från »Davidsharpan i norden» liit den
försänka henne i menniskoslägtets gemensamma lott,
och för en stund syntes henne hennes eget öde,
hennes lifs pröfningar och qval ringa. Hon liksom
lösgjorde sig frän sig sjelf; och vid det sken som
»Dödens Engel» spred öfver det jordiska lifvet,
syntes det henne ädelt, i all sin liilterhet, vardt
att lefva. Hvilande i denna syn och med
ögonen fästade på den unga föreläserskans
oskuldsfulla ansigte, kom öfver hennes själ en högtidlig,
stilla frid. Med händerna sammanknäppta Och
hufvudet nedlutadt mot bröstet insomnade hon stilla.
Eva fortfor ännu en stund alt läsa, för att ännu
fastare insöfva henne; redde sedan lill åt sig en
liten bädd vid foten af hennes säng, och hvilade
der så godt. som hon icke gjorl det på länge,
den goda, unga flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
