Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Den stora rättegången.
Moster Nella fortfor: »mina fiender ha liinge
förföljt mig i löndom, men nu då deras ondska
blifvit uppenbar, och de vilja indraga äfven min
svåger, så är det min pligt att lemna i hans
händer de medel, som kunna befria både honom och
mig!» Moster Nella sade detta med pathos och
ej ulan värdighet. Men direktören, som önskade
göra slut på denna scen, sade tvärt:
»Behåll dina penningar min svägerska. Jag
behöfver dem icke, men tackar för din goda vilja.
Mina herrar, vi ha, som jag tror, ingenting vidare
att säga hvarandra. Jag har emottagit er
stämning; jag skall svara derpå inför rätta. Farväl.»
De båda herrarne bugade sig kallt för
direktören samt med ett halft leende för
moster Nella.
Direktören åter fästade pä henne förvånade
och högaktande blickar. De sade tydligen: »detta
af moster Nolla! Hvem hade kunnat tro Nollan
värd tio tusen riksdaler! moster Nolla värd en
half tunna guld.!»
Moster Nella såg direktörens förvåning och
tankar, och solade sig i uttrycket af hans blickar, utan
att rätt fatta att de endast kommo af de tre
nollornas tillkomst till den nolla som han tillförene hade
bestämdt som hennes värde. Den spänning i
hvilken han nyss befunnit sig gaf, för öfrigt, hastigt
vika efter de två fremmande herrarnes bortgång.
Han sjönk ned i sin ländstol med en djup suck
och nästan vanmäktig.
Hertha gick då fram till sin far i det hon
sade: »Min far, — jag är här. Vill du ej säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
