Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 Sju ar. Patriarkaliska förhållanden. /
»Räck mig era bänder,» sade hon, »ni kunna
ej ogilla mig. Stödjen mig snarare i den tunga
pröfvotid som förestår mig. Yngve!...» Herthas
blick sade hvad inga ord förmådde uttrycka, det
lidande, som hon kände för hans skull.
Han förstod den och svarade derpå med att
trycka henne till sitt hjerta. »Förlåt,» hviskade han,
»aldrig skall du af mig höra ett förebrående ord
mer!......»
Men Yngves beslut var äfven i denna stund
fattadt och det var att för en tid skiljas vid
sitt fädernesland, och mottaga ett tillbud af arbete
som utomlands gaf honom utsigter till större
förtjenst än dem han för närvarande hade i
hemlandet. Ty att lefva nära Hertha under det tvång,
som hans halfva förhållande til! henne och
hennes vilja pålade honom, var för honom
outhärdligt.
Yngve hade rätt: Hertha älskade Yngve icke
såsom han henne. Ingen flicka förstår fullt den
passion som glöder i en älskande ynglings hela
väsen, och kan ej dela den. Ilon älskar lika
mycket, ofta mer eller bättre än han, men
annorlunda.
Lagman Carlsson betraktade de två unga
vännerna med djupt deltagande, och Hertha med
verklig vördnad, ty han förstod henne
fullkomligt. »Kom ihåg ert löfte,» sade han vid
utgången af delta samtal, »kalla på mig, när helst ni
vill, som ni skulle kalla på en faderlig vän, en
som ville vara er far, och — Gud gifve att jag
vore det!......»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
