Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sju år. Patrlarkaliska förhallanden. 360
ett kärleksfullt, för allt godt och stort klappande
hjerta. Jag bekänner att jag icke kom till henne
utan fördomar och med ett mera kritiskt än
just lärvilligt sinne. Men hon har besegrat mig
genom intrycket af sin själs ställning (attityd) till
den högsta sanningen. Den strålar ur hennes öga,
hennes enkla men imponerade hållning, hennes
röst, hennes åtbörd, hennes tystnad, hennes ord.
Denna hennes själs riktning har gjort på mig ett
outplånligt intryck, och har väckt hos mig en
kärlek till det sanna, det ädla, som skall leda mig
härefter genom verldens skymning eller villoljus.
Hon måste göra ett upphöjande intryck pä en
hvar, som ej är till själen en dverg eller mullvad.
Hon är icke vacker, men ändå pittoreskt skön i
sin ädla hållning, sin enkla men värdiga drägt,
och jag — skulle bli kär i henne, om — jag
vågade det.»
»Du vill veta något om hennes utseende,
klädsel, väsen m. m.,» skref en af Herthas äldre
elever (Eva Dufva) till en sin väninna; — »hon
bär vanligen en snöhvit klädning, alldeles ostärkt
men som faller i rika veck kring hennes vackra
gestalt; öfver axlarne bär hon en svart mantilj,
af sammet om vintern, af tyll om sommaren. En
liten hvit spetskrage viker sig deröfver kring
halsen. Hennes rika guldfärgade hår, som af
naturen går i mjuka vågor, är tillbakastruket från
tinningarna, så att man der ser det vackra
hårfästet samt ådrornas etheriska grenar, och det
härliga ansigtet med de underliga, strålande ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
