Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sju ar. Patriarkaliska förhållanden. 96
bref ehuru rika de öfrigt voro pä kärlekens och
tankens lif.
Det hade blifvit öfverenskommit emellan de
båda vännerna vid deras skiljsmässa att om något
skulle inträffa inom Herthas hem, som öppnade
en ljusare utsigt för deras framtid, så skulle
Hertha derom genast underrätta Yngve, och han då
genast återvända hem. Men år efter år hade
gått, och ingen förändring hade inträffat som
till-lät Hertha att kalla Yngve hem.
Sju år voro gångna sedan dagen då de
lofvade hvarandra trohet i döden och sedan måste
skiljas. Och Hertha var nu icke ung mer. Då
kom åter ett af dessa bref från Yngve, som, utan
att det yttrade en klagan, likväl lät Hertha föra
handen till sitt bröst, såsom kände hon der ett
qväfvande ondt, och tårar långsamt fylla de i
fjerran skådande, sorgfulla ögonen. Efter detta
bref satte hon sig ned och skref:
»Yngve, kom hem! Kom hem, älskade vän.
Jag uthärdar icke längre att vara skiljd frän dig,
att se dig lida, att sjelf erfara deröfver känslor,
som likna samvetsqval Ty jag ser det, Yngve,
fast du ej säger det, du är sjuk till själ och
kropp. Ack! kom igen, och lät mig än en gång
bli din läkarinna; jag skall bli ung på nytt derför,
och Gud skall än en gång välsigna hvad du
kallade min »läkedomskraft». Jag har ingenting nytt
ur mitt hem att säga dig; allt är der oförändradt,
som rörer min far; kanske syns framtiden mera
mörk, mera hopplös, ty hans lynne är betydligt
sträfvare och dystrare sedan en tid; men ändå.
ändå säger jag: Yngve, kom hem! En aning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
