Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtal under cn paraply. 100
och lät de små ungarne sätla sig omkring den.
Sjelf tog hon en liten gråtande gosse, som troligen
saknade modersfamnen, på sina armar, och gick
fram och åter i rummet i det hon sakta vaggade
barnet, som, i det varma skötet, snart tystnade.
Brasan flammade och knattrade lustigt, de
små barnen språkade och lekte muntert på golfvet
i dess sken; vaggad på Ingeborgs armar somnade
den lilla gossen stilla med hufvudet mot hennes
bröst. Stundens trefnad kom öfver Ingeborgs
hjerta. Hon kände, med glädje, hvad som skulle
hjelpa henne att öfvervinna all dess oro, tackade
tyst Gud och slöt innerligare till sig sin lilla
värmande börda. »Barnlös och dock en moder!»
hviskade hon till sig sjelf, och medan ett par
tårar (icke af smärta) föllo ned öfver det sofvande
barnet begynte hon småsjunga ord dem stundens
och känslans lif ingåfvo henne:
»Maltalös, barnlös om än jag är,
en mor kan jag vara iintlå,
den Herre som hafver barnen kür
mig ger sina värnlösa smä.»
• Så sjöng Ingeborg sakta, men kastade då och
då en frågande blick åt fönstret till, som piskades
af det nedströmmande regnet, och tänkte på att
hon icke medtagit en paraply, och att hennes
mor snart skulle vänta henne hem till middagen.
Men hennes oro skulle snart upphöra, ty bäst det
var såg hon Doktor Iledermann gå förbi med en
stor plaraply, och bäst det var stod han med den
inne i rummet. Barnen höjde jubelrop, sprungo
Iram oclr klungade sig kring lians knän. Doktorn
hälsade vänligt på Ingeborg, satte paraplyn i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
