Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-424
Om aftonen.
är icke modren, utan den, som nu anser sig hans
maka, som tvår hans fötter och kallar lifsvärmen
ned i de stelnade] lemmarne. Yngve liar slutit
sina ögon, hvilande mot kuddar i den beqväma
ländstolen; Hertha tror att han slumrar, och när
hon i hans vackra men tärda ansigte betraktar
längtans och lidandets härjningar, falla hennes
tårar för första gången denna dag. De väta
Yngves fötter, som hon håller i sitt sköte och hon
löser då sitt rika, sköna hår och torkar dem
dermed. Yngve hade ofta förebrått Hertha, att hon
ej kunde älska som han älskade, att hon ej
förstod hvad kärlek är, och hon hade ibland tyckt
att han hade rätt; men nu kände hon att han
hade orätt.
Om natten satt Hertha vakande vid
Yngves säng. Han slumrade oroligt, och vaknade
ofta liksom uppskrämd af svåra drömmar; men
vid anblicken af den trogna vänninnan log han
och blef lugn. Under nattens stillhet beredde sig
Hertha till morgondagens kamp med sin fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
