Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Nordliga Näktergalen (Sylvia philomela Bechst.J.
Denna den yppersta bland Europas sångare hörde jag redan i
min barndom (åren 1827, 1828 och 1829) i närheten af
Leppä-virta-kyrka, belägen 6 mil söderom Kuopiostad. Jag hörde
visserligen min far och mina äldre bröder säga, att det var
Näktergalens sång, till hvilken vi mången ljus och mild sommarnatt
genom det öppna fönstret lyssnade, men sjelfva fogeln fick jag
då aldrig se, hvarken lefvande eller skjuten. 1830 bortflyttade
jag från orten, den jag sedermera ej besökte sommartid förr
än år 1854 i Juni. Till min synnerliga glädje (ty man har ej
velat erkänna Näktergalens förekommande så högt åt norden, som
Leppävirta-s:n) hörde jag då en afton Näktergalen sjunga i samma
skogsbacke, der jag äfven i min barndom så ofta hört honom.
Som dock alla andra vid samma tillfälle närvarande personer hade
en annan åsigt af saken och voro fullt förvissade, att den fogel
de hörde icke var någon annan än vår vanliga talltrast, beslöt
jag att ännu samma afton anställa en jagt på sångaren, i den
förhoppning att kunna bemäktiga mig det omtvistade föremålet
och genom dess framläggande komma till ett afgörande resultat
i en fråga, som synts mig ega ett ganska stort intresse.
Företaget blef mig dock svårare att utföra, än jag trodde. Ofta var
jag visserligen mitt villebråd helt nära, men nattens skuggor
hade — oaktadt våra nordiska" sommarnätters ljus — spridit en
så stark skymning i den täta björkskogen, som redan var klädd
uti halft utbildade löf, att jag ej kunde upptäcka den lilla fogeln,
hvars sång förstummades, då jag kom honom alltför nära,
hvarefter han i allsköns tysthet, oräkneligt repeterade gånger,
flyttade unnan och åter begynte sjunga. Så hade jag sprungit
hela natten och fick slutligen, med oförrättadt ärende och
modfäld återvända hem, utan annan vinst, än den erfarenhet, att
Näktergalen är högst svår att skjuta, emedan han sällan låter
höra sig annars, än nattetid. Följande afton begaf jag mig åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
