- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Tredje häftet /
167

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

Gr. plonbagana Tr., HSch. 289, Dup. t. 66, salicetana

(Prittw.) Tngstr. Bidr. p. 161.
Gr. agilana Tngstr. Bidr. p. 90.

Denna lilla vecklare âr en ibland de allmännaste och såsom det
tyckes, äfven vida utbredd i landet. I Nyland och bela södra Karelen har
jag anträffat den öfverallt i mängd; på Åland år den tagen af Lund. Jag
hade derföre länge härunder misstänkt någon förut känd art, men då jag
icke lyckats återfinna den hos Herrtch-Schäffer och H:r Stainton äfven
nyligen förklarat den för ny, lorde arträttighéten dock vara bekräftad.

Den ofullständiga och till en del oriktiga beskrifningen i Bidragen
föranleder mig att här göra några rättelser och tillägg. Oriktig är
beskrifningen så till vida, att ingen teckning uti spegeln finnes, hvarföre det,
i stället för: »spéculum 4-punctatum% bör heta: spéculum mnotatum. Ty de
3 till 4 svarta punkterna, hvarpå det falska uttrycket syftar, slå icke uti
spegeln, utan emellan denna och brämlinien och äro sålunda: puncia
an-telmbalxa.

Bäst låter den förlikna sig med små exemplar af plumbagana, men
år dock alltid mindre än dessa, med mörkare grundfärg, som i synnerhet
mot vingroten ofta är något hvitsprångd. Ryggrandsflàcken är äfven
hvitare och tydligare, dock icke skarpt begränsad och liksom förorenad af
en mängd, oftast i två linier ställda, gråa fjell. Af costalrandshakorna äro
i, 2, 3 enkla, 4 och 5 dubbla. Det 5:te paret är hos hannen knappast
märkbart, emedan det förtäckes af den vid roten omslagna yttersta
costal-randskanten. Från 4:de paret utgår den längsta violettglänsande blylinien,
som, sedan den delat sig framför spegeln, omfattar och bildar denna.
Blylinierna äro endast hos farska och rena exemplar rätt tydliga. De starkt
sidenglänsande fransarna alldeles lika, som hos plumbagana; brämlinien
äfven här under spetsen inskuren och afbruten af ocellarpunkten.

Gr. eorollana Fröhl., HSch. f. 233.

Lått jgenkånnelig genom den hvitaktiga af tre gråa linier delade
ryggrandsfläcken, som, sedan den tillsammans med dessa delningslinier
på midten af vingen brutit sig uti en nästan rät vinkel, fortlöper finda till
costalranden, der den sammanflyter med 5:te och 6:te bakparen. Den
egendomliga spegeln är trekantig med den öppna basen inot costalranden.
på längden streckad af 5 svarta linier, af hvilka hvarannan (1, 3. 5) är
gröfre. Inåt är spegeln begränsad af en blylinie, som i rak riktning emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:55:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/3/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free