Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI
manhang med dessa stå våra slipade bergsytor och dessas räfflor,
hvilka sistnämnde nästan alla hafva en riktning från norr till
söder. Häraf kan man sluta att den drifkraft, som utbredde dessa
detritmassor Öfver landet och skråmade bergen, måste hafva
kommit norr ifrån; om denna kraft åter var betingad af mäktiga
vattenflöden eller af ismassor, deröfver äro geologernas meningar
ännu delade. Båda åsigterne hafva sina skenbara
sanningsenligbeter för sig, i båda stöter man dock på motsägelser, som först
i en framtid kunna undanrödjas.
Diluvialformationens uppträdande infaller på en tid, då de
sista neptuniska bildningarne, d. ä. de tertiära formationerna
redan hade aflagrat sig, derföre Ar densamma ett förebud till den
yngsta delen af skapelsen, som ännu fortgår på jorden. Dess
inbrytande kunde, såsom hvarje annan jordrevolution, icke annat
än störande inverka på den förhandenvarande organismen, eller
till en del begrafva densamma under bördan af sina grusmassor.
Den totala bristen på djur-öfverlefvor uti eller under Finlands
diluvialmassor bevisar, att detta land före den nu här lefvande
skapelsen, som samtligen tillkommit efter sagde diluvialrevolution,
icke egde några animaliska innevånare, deremot kunna kanske
antedihivianska vegetabilier icke frånkännas detsamma. Vi finna
nemligen under våra diluvialmassor mäktiga torflager, hvilka
förmedelst den för dem egendomliga humussyran skyddat från
förmultning grofva trädstammar, som hvila i lagren och häntyda på
en förgången vegetation. Om denna vegetation i något skiljer
sig ifrån vår nuvarande, har ännu icke blifvit bestämdt.
Utan att vilja gå den ena eller den andra af ofvannämnde
teorier för nära, önska vi, att i samband med den kraft, som
alstrade diluvialformationen, ställa den sista stora
landböjnings-företeelsen i Finland, nemligen uppkomsten af Maanselkä. 1
hufvudriktning från norr till söder höjde sig plötsligt landet och
utvecklade vid landtryggens frambrytande — såsom det ännu ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
