- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Fjerde häftet /
236

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

syrjå höja sig bergmassor, som stå i förening med Sordavala
bergen. De bestå af granit, hvari gümmern upptrader
gneisfor-migt, och föra på några stållen grafit, likvisst ej i den
myckenhet, att något arbete derå skulle löna sig.

Madrisjårvi sjö förer sjömalm.

Roskiala,

Ruëkiala sockens yttre skaplynne skiljer sig väsentligt ifrån
den i S.W. angränsande socken Vguniemi. Bergen hafva här
ej mera den afrundade yttre formen, som karakterisera alla
gra-nitiska massor, utan höja sig i enskilda, nästan tillspetsade
toppar, som förutsätta deras skiffriga natur. Floder och bäckar åtar
flyta genom breda dalar och bilda bestämda låga flodbäddar, så
att alluvialmassorna kunnat jemnt aflagra sig 8S).

Uti sockens sydvestra hörn är hufvudbergarten en skiffrig
hornblendefels, som på sina ställen väl ock uppträder som
egentlig hornblendeskiffer. Det händer ock att hornblendet försvinner
och ersättes af glimmer, i hvilket fall bergarten öfvergår dels i
glimmerskiffer, dels i verklig gneis. Skiffern genomdrages
ymnigt af svafvelkis, som genom vittring eller förvandling till
jern-oxidhydrat gifver åt hela bergmassan ett rödgulaktigt utseende.
En sådan svafvelkishahig gneis åtföljer vägen till Sordavala
socken »•).

Särskild uppmärksamhet förtjenar det i närheten af kyrkan
belägna marmorbrottet, emedan det nära nog ett sekel, nästan
utan afbrott, blifvit bearbetadt och lemnat byggnadsmaterial q
allenast till marmorpalatset och kasanska kyrkan i Petersburg,
utan ock hufvudsakligast till Isakskyrkan derstädes.

Marmortillgången blef känd af regeringen år 1765. De
första underrättelserna härom lemnades af pastorn i Sordavala
Samuel Alopæus, hvilken äfven i allmänhet anses för dess
upptäckare; andra åter tillskrifva äran deraf en bokhållare från Sorda-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:55:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/4/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free