- Project Runeberg -  Bidrag till Finlands naturkännedom, etnografi och statistik, utgifna af Finska Vetenskapssocieteten / Fjerde häftet /
237

(1857-1864)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

vala, vid namn Renerus. Första arbetet böljades år 1769
(enligt Alopæus 1768) och fortsattes sedan den tiden nästan
oafbrutet, ehuru med olika verksamhet*1).

Marmorn utgör här en ofantlig stock af omkring 2 verst i
längd och V2 verst i bredd, som stryker nästan från N.W. till
S.O. — Den framträder i dagen i form af en enstaka bergsrygg
och höjer sig på sina ställen mer än 150 fot öfver
Ruskiala-jokfs vattenyta. De omgifvande bergmassorna utgöras på ena
sidan af mångfaldiga arter af hornblendefamiljen (af mycket tät
textur) samt strålsten, på andra sidan åter, om ej af genuin
glimmerskiffer, så åtminstone af dermed mycket nära beslägtade
arter. Största delen af hornblendearterna innehålla glimmer, hvars
blad icke sällan ligga i samma plan, bildande fina lager, som gifva
bergarten en anstrykning af skiffrighet Då glimmern uppträder
i större mängd och quarz som ny beståndsdel tillkommer,
uttränges hornblendet, och bergarten öfvergår omärkligt i glimmerskiffer.
Några verst i N. om marmorbergen finnes granit, hvilken troligen
utgör grundorsaken till den branta stupningen hos skifferarterne
i Ruskiala **).

Oberoende af hufvudstocken bildar kalkstenen härstädes ännu
några massor, af hvilka den största och anmärkningsvärdaste
finnes på södra stranden af sjön Singanlampia8).

På ett afstånd af l1/* verst åt S. från marmorstocken
antaga hornblendearterna en sådan täthet, att deras beståndsdelar
alldeles icke kunna åtskiljas. I dessa täta massor, som
ögon-skenligen äro af plutoniskt ursprung, anmärkas på ett ställe
aflånga brottstycken af glimmerskiffer af omkring 2 fots mäktighet.
Vid första påseendet tyckas de utgöra en gång, men deras natur
och sammansättning öfvertygar snart om motsatsen. På sådant
sätt uppträda hornblendearterna i Ruskiala i 2:ne hvarandra
fullkomligt motsatta förhållanden till glimmerskiffern; de skiffriga
hornblendearterna föranleda genom sina täta och omärkliga öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:55:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bfnes/4/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free