Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej Ers nåd, vid vår Herres hårda död och
pina, ja om jag än skulle svettas blod och vatten.
Det lyste till i hans kalla ögon. Men det syntes
att han var van att uthärda hennes af misstro skärpta
blickar. Det var icke heller första gången, han hört
samma frågor från hennes skälfvande läppar, som han
sett, när hennes högborna hufvud långsamt sjunka ned
mot bröstet.
IX.
Medan Anders Barberare fortsatte sin väg genom den
gorlande folkhopen, i hopp att der återfinna Elsa, hade
bon genom en sidogränd närmat sig brötlopsgårdenm. Gä-
sterna voro nu samlade der uppe och försågos med riklig
välfägnad, hvilket äfven kom folket utanför till godo.
När Elsa kom fram, skulle glafven kastas. Bakom de
små blyinfattade rutorna flammade vaxljus och facklor.
Pukor rördes och trumpeter smattrade, medan bruden,
strålande af ungdom och fägring, trädde fram till fönst-
ret. Detta öppnades, och i täta moln utströmmade den
varma luften.
Vid brudens högra sida stod den gamle gråskäg-
gige fältherren. Han höll glafven lyft i högra handen.
Skaftet var lindadt med långa taftband i brudgummens
färger, svart och gult, och spetsen var af blänkande
silfver. Riddare, med sträfva, väderbitna anleten, röda
af vinet, med yfviga” peruker och betänksamma miner
lade sina händer på glafvens fäste samt bekräftade med
öflig ed den morgongåfva, som bruden fick af sin brud-
gum, hvarefter de nedlade glafven för hennes fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
