Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjärne, snarare ville skylla både synvillan och excessen
på den ”gyllene smörja”, hvarom grefven talat och
som mer än en gång förut fuskat den lede i handt-
verket.
XIV.
Det var tidigt på vintermorgonen. Uppe på ber-
get glittrade de första solstrålarne mot isiga klippväg-
gar, och de gråa töcken, som natten lägrat öfver
staden nedan för, skingrade sig, rodnande, i brustna
flockar.
I Lars Skeppares stuga var det ännu skumt. Några
rykande eldbränder lågo på spiselhällen och kastade
ett flämtande återsken mot det isiga fönstret. De gåfvo
till känna att mor Greta, trogen sin vana, varit uppe
med solen. Hon var ock i full eysselsättning vid sin
spinnrock.
— Tid läker sorg, och arbetet är hans örtkrämare,
— brukade hon säga, när någon af grannarne bekla-
gade henne — ja, och sorg blir aldrig så tung, när man
går, som då man sitter stilla. — Och härefter hand-
lade hon.
På bänken vid fönstret satt Lars, sysselsatt med
att klippa sitt långa hakskägg, och på en pall bredvid
Anders Barberare. Denne bar sin arm i band och
hans hufvud var omlindadt med en svart duk, allt min-
nen efter slagsmålet, när Elsa fängslades.
— Det var vänligt af dig Anders, att icke glömma
oss gamle i vår stora sorg, — sade mor Greta och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
