Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opp. — Här icke så jäft nu mera, ska’ du tro, sedan
solskenet fallit öfver på grannens stuga.
— Så I talen mor! — svarade Anders förebrående.
Mor Greta suckade djupt och lät händerna falla
till sidan.
— Ja ja! min stackars Elsa, med henne är det
förbi!
— Säger jag inte att du skulle trösta dig, qvinna
— inföll nu Lars Skeppare vresigt, — all ting vet du
har en återvändo, och hvad rätt är kommer alltid till
heders.
— Så hoppas jag ock till Gud! — sade mor Greta.
— Dagligen ber jag att satan måtte lägga korset uppå
efter ens krafter, och icke fresta en öfver förmågan.
— Talar om Gud och satan gör du hela långa da-
gen mor, — återtog Lars — varit bättre om du sagt,
när de höge herrarne frågade dig der uppe, att ringen
låg i strömmen eller att du aldrig sett honom.
Hon sände en lång blick mot honom. Men han
tystnade icke mera för detta, fordom betydelsefulla svar.
Det var något mellan dem, tyckte också Anders, som
icke mer var lika mot hvad det förr varit.
— Du vågade icke, kan tänka, — fortsatte gub-
ben gäckande — för judomens rädslo och de otidige
nitälskandenes skull?
— Menniskor kan du bedraga, men icke Gud, ty
han ser till hjertat.
Lars svarade med en ömkande axelryckning och
fattade åter den bortlagda saxen.
— Felet var mitt, mor — inföll nu Anders. —
Hade icke jag låtit Elsa springa sin väg den der qväl-
len då hon togs, vore nog nu mycket annanledes.
Mor Greta skakade misstroget på hufvudet, när
hon svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
