Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roriske bönder, hvilka på sista tiden gjort denna bygd
allt osäkrare.
Inne i stugan värmde sig hästarnes egare framför
en sprakande risbrasa, under muntert glam.
De voro storväxte, skäggige karlar, alle samman
bärande den svenske fältbindeln om armen. Längst
bort i spiselvrån, och hållande sina blåfrusna händer
oafbrutet framför elden, satt en yngre qvinna, med mörkt
hår och lifliga ögon.
— Nå bussar! — ropade en af ryttarne, med ett
ansigte som, tack vare åtskilliga skråmor, mest liknade
en sprucken tegelsten, — viljen I höra hur jag fick
jäntan der?
Ett jekande egorl hördes öfver laget, och de sol-
brända, skäggiga anletena lutade sig närmare intill hvar-
andra, för att bättre kunna uppfatta anförarens berät-
telse.
— Men först ett tag i löpar’n! — återtog denne,
— annars torkar strupen ut ska’ jag säga.
Ölstånkorna höjdes, så att fradgan frustade högt
mot taket.
— Jo, det var så! — fortfor talaren, efter att
hafva torkat sig om munnen med sin tröjärm och ut-
sträckt sina långa ryttarstöflar mot elden; — det var
så, att i samma fäktande, som då vår nådige konung
gick mot de danske vid Lund, var jag och någre andre
af det Lichtonska, neder emot Helsingborgskanten, der vi
togo snapphanar som gäss, ska’ I veta; tjogtals och mer
på en gång, och svedde dem gjorde vi bra efter fjä-
drarne — men när vi sen kommo upp mot Lund igen
fingo vi höra ett hiskligt skjutande och strax derpå kom
den ena vagnen efter den andra i skenande fart. Det
var så rödt ska I tro af bara jutska fältbindlar, att
det riktigt sved som eld i ögonen. Men vi satte kro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
