Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörka visor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med löjen och skämtord du mötte mig först,
när lyckan var rödast och yngst och störst.
Jag tyckte dig stolt och jag dömde dig kall
jag tänkte: se där hvad som krossas skall,
hvad lida måste och stingas och slås
förrn hjärtats vekhet spränger sitt lås.
Nu vandrar värkande trött din fot,
nu är du stungen och slagen till bot.
Din lycka är brusten, din sol är all
och skygg är du vorden vid sorgernas fall.
Du längtar till skymning, har lätt för tår —
i tårar själf jag framför dig står.
Jag sörjer de törnen som stungit din häl.
Kan endast krossandet böja en själ?
Och hvi har du smidts af det stoltaste stål,
om endast bristande varit dess mål?
Kär var du mig, hård och stolt och kall,
än kärare trampad af ödets: du skall!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
