Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vågorna sjunga ren min svanesång,
sorgelig är dystra harpoljudens gång.
Ack snart har kinden
bleknat för vinden
och ingen minns mig mer. —
Vid tjugusex års ålder gifte sig Ferdinand
Fröding med biskopens i Karlstad näst äldsta dotter,
Anna Eliana Emilia Agardh, född 1827 i Lund,
medan hennes far ännu var professor där. Sällan
har det väl funnits ett vackrare par än dessa båda,
ty även hon var strålande vacker, av en exotisk
typ, som kom hennes fantasirika son att drömma
om spanskt eller rent av negerblod i hennes ådror.
Det är hennes bild, som han omgestaltat till »Dolores
di Colibrados»:
Jag såg henne icke, när livskraften svällde
och ungdomen log likt kalifernas välde
i anletets by som en mörklagd vår
och när han i dikten talar om elden i hennes
ögon, »som fordom så bjudande var», stoltheten
på hennes panna »som ett dröjande minne av sol»
ger han blott poetisk form åt skildringen av modern,
vars säreget ståtliga yttre beskrives som olikt alla
andras.
Men Emilia Agardh var inte bara en skönhet,
utan också en varmhjärtad och begåvad kvinna.
Den mångkunniga och snillrika lundaprofessorn,
som i likhet med så många andra betydande män
i vårt land på den tiden slutligen vart biskop i
trots av åtskilliga enligt vår uppfattning föga
prästerliga drag, hade gett sin dotter ett rikt andligt arv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bgrfroding/0018.html
