Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där för att lära känna var fläck, som höjts till att
vara en märkesort i Diktens rike. Och vi alla,
som mist ett barndomshem genom brand eller nöd,
som sett en älskad far eller mor täras bort av
sjukdom — hur ha vi inte fått röst för vår känsla
och hugsvalelse för vår sorg i Frödings underbara
ord!
*
Som liten var Gustaf Fröding — »Gösta», som
han kallades — enligt en systers berättelse ett
vackert barn med blåklintblå ögon, en ytterst
stillsam och tålmodig liten gosse. Han klagade aldrig,
var inte missnöjd, om han lämnades ensam, utan
satt då stilla och funderade. Hans fantasi gav
honom sysselsättning nog, men han var road av
att leka — när andra satte leken i gång. Han
var mycket tafatt, och hans far brukade såga:
»akta knuten, Gösta!», då han gick ut, som om
det var fara värt, att gossen inte skulle se opp
för husknuten ens. Han slog sig ofta illa, särskilt
i huvudet, ty han kunde inte ta emot med sina
små veka flickhänder. Påfallande var hans stora
okänslighet för kroppsliga smärtor. En gång gick
han en halv dag med en lång spik i foten utan
att säga något; det upptäcktes först genom att
kängan vart full med blod, som droppade ut. Han
lärde sig först läsa för en av sina systrar,
undervisades sedan av sin far och började tioårig i
Kristinehamns lägre läroverk. Därifrån flyttades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bgrfroding/0031.html
