Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har man sinnet fullt av syner från sägner
och sånger, blir man emellertid en dålig läxläsare,
och det tör väl hända att åtskilliga skolämnen
näppeligen kunna fängsla en inbillningsnatur.
Fröding föreföll ganska håglös — utom under
historietimmarna, som voro hans triumf, ty han och lärarn
kunde sitta och tala om historiska personligheter
som gamla bekanta, medan de övriga lärjungarna
blott kände till lärobokens torra och korta notiser.
Det var inte enbart historiska verk, som gett
Fröding hans kunskaper, utan kanske ännu mer
Walter Scott, den store trollkarln, och andra
romanförfattare. Walter Scott var hans
älsklingsförfattare, och ett par av hans äldsta dikter gäller
just den skotska diktaren. Den ena, »Abbotsford»,
besjunger i åttaradiga strofer den bortgångne
skalden:
Ack, romantikens ton förklungit,
dess sista sträng på harpan sprungit,
dess störste skald, Sir Walter Scott,
för längesen från oss har gått.
Men än hans sång vårt öra tjusar
och vemodsfullt en viskning susar,
en röst från minnets tempelgård
i ekarne på Abbotsford.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
